Entreprenören som vägrar ge upp

Kalmar Artikeln publicerades
På tre år har Fraktmäklarna gått från noll till 18 miljoner kronor i omsättning. 2 bilder
Foto:Paul Madej
På tre år har Fraktmäklarna gått från noll till 18 miljoner kronor i omsättning.

På visitkortet står det Cargo & Storage broker.

Överlevare är kanske en mer passande titel.

Entreprenören Hannu Tahvanainen har varit nere för räkning några gånger.

– Jag har betalat ett högt pris.

Det är måndag morgon. Solen gör sitt för att lindra den allt annat än behagliga vind som möter oss i korsningen Kaggensgatan och Ölandsgatan. Inne på gården, granne med restaurang Kronan, är det lä. En svart gammal trädörr och skylt visar väg.

Skylten är diskret, precis som företaget som residerar i en av längorna.

Fraktmäklarna har marknadsfört sig men inte i någon större omfattning sedan starten för ganska exakt tre år sedan.

Det har gått bra ändå.

På den tiden har omsättningen accelererat kraftigt. Från fem miljoner kronor det första året till det senaste bokslutet som visar 18 miljoner och ett resultat på en miljon kronor.

VD Hannu Tahvanainen sitter längst in i det långsmala kontoret. Kollegorna och delägarna Martin Wisth och Rickard Rautio delar det stora utrymmet.

Tahvanainen smyger omkring i strumplästen, precis lika graciöst som när han gled fram på skridskor i Iffehallen och Victoriahallen i början och mitten på 1990–talet i Kalmar HC och Nybro IF–dräkt.

– Enkelt uttryckt så förmedlar vi transporter och våra största kunder är tre av branschens stora aktörer: DHL, DSV och Bring.

Det var inte tanken från början när Tahvanainen och Rautio rullade ut verksamheten i mars 2013.

– Vi tänkte lokalt, men fick kontakt med Martin som vid tiden arbetade på DSV. Han sa att de var konstant korta på bilar under sina toppar. Vi ställde även frågan till DHL. Fick samma svar och en helt ny värld öppnade sig. På den vägen är det, säger Hannu Tahvanainen.

Det visade sig vara en bra väg. Fraktmäklarna har snabbt vuxit omsättningsmässigt och i går, tisdag, anställdes ytterligare en person på kontoret.

– Expansion är inget självändamål. Men signalerna hos befintliga kunder är tydliga: marknaden är hur stor som helst.

Tahvanainen ger ett exempel.

– Alla mäter i tonnage och under ett möte i höstas med DHL så undrade jag lite försynt om våra 100 ton om dagen var mycket eller lite. Deras representant skruvade lite på sig och sa att DHL kör 25 000 ton om dagen. Det finns att växa i.

Fraktmäklarna har drygt 2 000 åkerier i sin databas, både i Sverige och Europa.

– Vi sätter inte i gång några nya transporter. Vi utnyttjar det som redan rullar på vägarna. Prismässigt blir det bra för kund, för oss och vi halverar miljöpåverkan.

Konkurrenssituationen är blygsam och de som finns samarbetar man med.

Tahvanainen är nöjd med utvecklingen. Han kallar den häftig, pratar om revansch och är glad att han vågade satsa när det såg som mörkast ut.

För att förstå den känslan måste vi förflytta oss bakåt i tiden, till sensommaren 1990. Det var då den finlandsfödde norrbottningen landade i Kalmar. Hitplockad för att lyfta ishockeyn i staden. Säsongen 1991–1992 var det inte mindre än sju Luleåfostrade spelare i Kalmar HC–truppen.

– Kalmars tränare Kjell Widmark ringde. Han var ju lite av en legend i Luleå och jag var precis som de andra sugen på ett äventyr när vi inte lyckades ta oss hela vägen in i deras elitlag.

Fem år senare var det slutspelat.

– Jag hade gjort två kanonsäsonger, spelat min bästa hockey, då ville de halvera lönen. Det var säkert taktik, men jag orkade inte ta den diskussionen. Jag la av direkt, gick från att hockeyn varit mitt liv till ingenting. 20 år senare är det svårt att förstå.

Hannu Tahvanainen kunde ta tag i sin civila karriär. Klev in i IT–branschen som säljare på Comenius. Åkte Sverige runt och sålde utbildningar på cd–rom.

– Det var ett jäkla jobb att sälja in en idé som var före sin tid. Men kul. Jag har alltid gillat försäljning.

I början på millenniet startade Hannu Tahvanainen, Magnus Ohlson och Stefan Pettersson Playzone Europe som i dag lever kvar med Stars & Stripes och Vallen - välkända restauranger och klubbar i centrala Kalmar samt musikprojektet Apollo Drive, som precis släppt en ny singel.

– Jag äger fortfarande en liten del och sitter i moderbolagets styrelse.

Han kallar den tiden lärorik, kul och jäkligt tuff.

Tahvanainen jobbade operativt som chef på Palace, nattklubben som var kronan i juvelen i företaget under första halvan av 2000–talet. Företagsgruppen gjorde även en storsatsning under några år med festivalen Springbreak i Kalmar.

– Jag kommer ihåg morgonen innan första festivalen när vi satt i en arbetsbod på Skälby och såg de första lastbilarna rulla in. ”Vad har vi ställt till med?” Ingen av oss hade en aning om hur det skulle gå till. Vi körde efter eget huvud. Rätt komiskt, men allt går.

Den inställningen har gått som en röd tråd genom Hannu Tahvanainens liv.

– Jag har gett mig på saker jag inte har en aning om. Har andra klarat det så kan jag. Så har jag resonerat. Annars skulle man väl inte bygga ett vattenkraftverk utan bakgrundskunskap, eller hur?

Är du nyfiken eller rastlös?

– Ja du, jag vet inte vilken bokstavskombination det handlar om (skratt), men det där har genomsyrat mig. Det är väl min förbannelse att det hela tiden surrar i huvudet.

Du är med andra ord inte rädd för att misslyckas?

– Allt kan ju gå fel, men det går inte att gå omkring och vara rädd, då vågar man aldrig starta något.

Han får det att låta så enkelt, att det borde vara självklart i varje människas DNA. Hannu Tahvanainen drar det nog ändå ett steg längre som när han förvärvade ett bolag bara några månader efter att han blivit operativ chef på Palace.

– Jag var ung, naiv och tänkte att med hårt jobb så ordnar sig allt.

Initialt var det också så. Tahvanainen körde dubbelt, fick ordning på verksamheten, men ville mer. Han ville ha utveckling och tog in två nya delägare i företaget som skulle bidra med storbolagskunskap. Mer om det senare.

Nya lokaler projekterades i Smedby, men vd:n var inte nöjd med offerterna som kom in under värsta byggboomen. Istället adderade han två nya titlar på sitt cv: byggherre och byggare.

1 580 kvadrat senare gick han in i väggen.

– Jag låg i sängen en morgon när ungarna kom in och började hoppa på mig. Plötsligt började jag gråta hejdlöst, kroppen skakade och skallen var som en tom colaburk.

Han lyckades häva tillståndet rätt snabbt och hittade tillbaka med regelbunden träning och egentid, det som saknats under flera år.

Men det skulle bli värre.

– Utvecklingen i bolaget var inte bra. Det gick trögt och kollegorna tillförde mig inget. Jag ville köpa ut dem.

– Det landade inte bra. Istället blev det krig, pajkastning och rättegång. I februari–mars 2012 ballade det ur fullständigt.

Konsekvensen av bråket blev att Hannu Tahvanainen sparkades som vd, familjen flyttade från huset han byggt med egna händer och han tvingades stämma sitt eget bolag.

– Att jag blev avsatt som vd var väl inga konstigheter, de hade ju majoriteten, men det gjordes på fel grunder och på fel sätt.

Efter drygt två år av smutskastning nåddes en förlikning utanför rätten i december 2014.

– Skönt med ett avslut, men pengarna räckte bara till advokatkostnaderna.

Hur påverkades du?

– Det var min första juridiska fajt och jag tog det otroligt personligt och undrade naturligtvis vad jag skulle göra nu?

Över tid höll inte heller samboförhållandet. Hannu och Johanna har gått skilda vägar. Han bor kvar i huset, har barnen varannan vecka. En utveckling som tagit hårt, som tär.

Är det en konsekvens av bråket?

– Vi klarade själva processen, men inte baksmällan. Jag är ju en vildhjärna som håller på med projekt hela tiden. Hon orkade inte hålla den takten. Jag uppfattade tyvärr signalerna för sent.

På väggen i kontoret hänger två medaljer. Båda från Ironman i Kalmar. Just nu laddar han för start nummer tre.

– Träningen har blivit min räddning. Jag sätter upp mål och fyller vardagen med något vettigt i stället för att sitta hemma och älta.

Hannu Tahvanainen tränar hårt. Åtta till 18 timmar i veckan, lågintensivt, med målet att gå under tio timmar på Ironman 2016.

Är Ironman också ett av dina projekt?

– Nä, det är en livsstil som jag inte kommer att släppa. Jag får tävlingsbiten och adrenalinkickarna som inte går att hitta mer än i idrotten.

Jag frågar hur mycket smålänning han blivit efter 26 år i Kalmar. ”Det vet e fan, ekonomisk möjligtvis”, säger han och skrattar.

– Jag är fortfarande lulebo, norrbottning och mer finne ju äldre jag blir.

Hannu Tahvanainen var ett år när familjen flyttade till Sverige. Efter några år hamnade man i Luleå. Pappa Oiva behövde snö för att kunna fortsätta med sin elitkarriär som skidåkare.

– Jag var lovande i skidåkning och löpning som ung men tog den lite bekvämare vägen med ishockey. Farsan var väl inte nöjd med det valet, haha.

Istället har han tagit över en annan verksamhet som pappa sjösatte för drygt 40 år sedan - löjromsfiske.

– Han började ungefär samtidigt som de som kallar sin för Kalixrom. Det är samma vatten, samma kvalitet, men pappa satte inget varumärke på sin.

Det är nu åtgärdat. Sedan 2013 är det Hannu Tahvanainen som drar upp drygt tre ton rom varje år med varumärket Bottenviksrom.

– Jag har skippat grossistledet och säljer direkt mot slutkund. Efter en process på två år finns nu rommen på Östermalmshallen i Stockholm. Det är lite kul.

Ännu en titel, ännu en projekt. När tar det slut?

– Nu ska vi köra Fraktmäklarna i lugn takt och jäkligt kontrollerat. Jag har suttit på lite för många månraketer genom åren.

Inget litet projekt vid sidan om?

– Jo. Jag ska bygga bastu i huset.

Fakta

Fraktmäklarna AB

Huvudort: Kalmar.

Omsättning: 18 miljoner kronor.

Vd: Hannu Tahvanainen.

Antal anställda: Fyra.

Gör: Förmedlar transporter.

Framtida mål: Att växa i lugn takt och jäkligt kontrollerat.

Visa mer...

Fakta

Hannu Tahvanainen

Ålder: 47 år.

Bor: Kalmar.

Familj: Två barn, Nina och Tanja, 8 och 11 år.

Intressen: Idrott, renovera hus.

Aktuell: Vd som siktar på sin tredje Ironman.

Visa mer...